Varje anvandare kan lagga upp sex bilder i mening att dragning andra Tinderanvandare. Dessa bilder kan ses som anvandarnas ”dejtingkapital”. Har galler det att kora ut bilder som visar upp kvaliteter som att man ar god, snygg, framgangsrik eller rolig. Bilderna som noggrant valjs ut reflekterar aven otvetydigt maktordningar kopplade till kon, standard och etnicitet.
En Tindertrend ar bilder pa volontararbete eller traff i fattiga lander. Pa den uppmarksammade bildbloggen Humanitarians of Tinder kan Tinderanvandare ladda upp skarmdumpar som de tagit pa andra anvandare som valt att framlagga sig i genom bilder dar de poserar med icke-vita fattiga folk pa platser utan namn. Gallande bildbloggen finns en aldrig sinande elektricitet av bilder kungen vita eller vasterlanningar pa vistelse i fattiga lander. Bilder dar vita manniskor undervisar, sjunger forut eller haller i svarta barn. Bilder dar vita folk ar i karna bland manniskor som arbetar, tigger eller ar uppkladda i ”exotiska klader”. Bilder dar vita folk moter nakna eller undernarda vuxna eller avkomma, som stundom blir klappade eller matade.
De icke-vita barnen och vuxna fungerar som statister i Tinderanvandarnas bilder. De tillskrivs ingen individualitet och ar utbytbara. Arme tjanar de ett otvetydigt syfte – att personen med Tinderkontot amna framsta som god och med det forstora sin attraktivitet pa en dejtingmarknad dar det definitiva valet mellan ”like” och ”nope” avgors gallande nagra sekunder.
Genusvetaren Corinne Lysandra Mason kopplar dessa bilder till en ideologi ifall global valgorenhet. Nagra exempel ar Madonna, Bono och Angelina Jolie, kandisar som genom bilder visar upp sitt valgorenhetsarbete pro att framkalla ekonomiska inkomster till valgorenhetsorganisationerna. Mason och andra kritiker menar att dessa grafiska bilder med kandisarnas vita och barnens icke-vita rasifierade kroppar snarast liknar ett slags ”utvecklingspornografi”. Konsumenterna forvantas kanna identifikation med de vita personerna kungen bilderna och empati for de icke-vita manniskorna. Pa Tinder ar logiken liknande. Har anvands bilderna i syftet att befasta de erotiska mojligheterna och identifikationen med va Mason kallar ”goda vita manniskor” som ar attraktiva infor andra ”goda vita manniskor”. De utfor lidandet till ”sin erfarenhet” och anvander grafiska bilder med andras plaga for att smaksatta sin personlig attraktivitet som humanitara vittnen.
Gallande Tinder, vars avsikt ar att manniskor som inte annu kanner varandra – framlingar – ska sammankopplas, skapas gallande det har sattet fler kategorier fran framlingar. Genom volontararbetarnas och colombialady dejting appar turisternas bilder gors vithet till nagot familjar samtidigt som de icke-vita manniskorna omkring den vita Tinderanvandaren gors till framlingar. Till exempel inneha den vita volontaren som omfamnar det fattiga icke-vita barnet fundamentalt egendomlig livsmojligheter och ekonomi. Den forvantade likheten i sammanhanget ar mellan den vita volontaren kungen bilden och den andra personen kungen Tinder som amna ta beslutet ifall personen ar ”hot or not”. Bilden humaniserar den vita volontaren, med handrackning fran barnet.
Bilderna placerar dem sjalva i medelpunkt gallande formanligaste forstandig samtidigt de bevittnar andras lidande
Den fysiska narheten och skillnadsskapandet blir till en ”framlingsfetischism”. Mason menar att bilderna exotiserar erfarenheten att ”vara med” den Andra. Den vita figuren i medelpunkt fran bilden utovar ett slags konsumtion fran andra. I sammanhanget ar det ej den andras livssituation som ar i fokus, utan Tinderanvandarens erotiska potential. Pro icke-vita Tinderanvandare innebar dessa bilder en standig exponering forut representationer fran svarta kroppar som ett foremal, som bakgrund eller som pinal forut vitas altruism. Aterkommande bilder dar svarta visas upp som underordnade, annorlunda och i behov av avlastning gor nagot med oss alla. Den forvantade identifikationen med vita personer kungen bilderna innebar en parallell avhumanisering av svarta. I ett dejtingsammanhang innebar det samt att svarta kroppar avsexualiseras. Nordamerikanska studier visar att svarta hanar och kvinnor far minst framat svar i digital dejting, vilket dessa bilder riskerar att intensifiera.
Med feministen och aktivisten bell hooks ord kan dessa bilder omgaende kallas ”imperialistisk nostalgi”: de visar ett onskan att aterskapa en kolonial fara med den andra, en fantasi dar den som besoker och berattar har makten. Det rasifierade barnet som volontararbetaren haller om forvantas handla den senare mer spannande. Men situationen ar inte enkom ”god” utan samt hotfull. Bilderna visar konsekvenser fran globala konflikter, kombinerat med strongt negativa stereotypa forestallningar ifall de Andra. Genom att vara iforda sandfargade skjortor, shorts och kamerautrustning eller lattkladda outfits som exponerar solbranda eller valtranade vita kroppar forstarks det imperialistiska intrycket fran bilderna.
De kroppsliga positioneringarna i dessa bilder praglas bade fran nejd och fran rasifierade skillnader
Att lagga upp bilder pa kidsen i sociala medier ar ocksa en etisk undra. Vissa lagger upp bilder pa sina avkomma medan andra ej gor det, for att barnen sjalva i framtiden ska ringa avgora hur och varje de vill bli sedda fran andra. Volontarernas anvandning fran bilder med manniskobarn pa Tinder sker med storsta sannolikhet utan samtycke. Att dessa kidsen anvands som foremal kungen bilderna bygger gallande antagandet att de inte har nagon framtid – det finns ingen som i framtiden kommer att klandra dem pro att ha utnyttjat dem kungen bild. Dessa bildval mojliggors fran och aterskapar globala rasistiska maktordningar. Bloggen Humanitarians of Tinder synliggor sakerligen detta rasistiska gorande, men samtidigt sprider bloggen likadan problematiska bilder till en annu bredare ahorare.
Otaliga Tinderanvandare laddar upp bilder dar de ”ar med” icke-vita och fattiga folk i jakten pa sex eller karlek. Huvudrollen tilldelas den vita valgoraren, de som anvands kungen bilderna blir ofrivilliga statister. Den som vill slippa fara pa koloniala smekmanader vet minst vilka den ska swajpa forbi.